SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
provocera
pro·­voc·­era verb ~de ~t locka att förgå sig, ut­mana, reta; fram­kalla våld; ​jfr provokation
Finita former
provocerarpresens aktiv
provoceraspresens passiv
provoceradepreteritum aktiv
provoceradespreteritum passiv
provoceraimperativ aktiv
Infinita former
att provocerainfinitiv aktiv
att provocerasinfinitiv passiv
har/hade provoceratsupinum aktiv
har/hade provoceratssupinum passiv
Presens particip
provocerande
Perfekt particip
en provocerad + substantiv
ett provocerat + substantiv
den/det/de provocerade + substantiv
provocera fram provocera fram el. (sällan) framprovocera ngt
Infinita formeratt provocera framinfinitiv aktivPresens participframprovocerandePerfekt participen framprovocerad + substantivett framprovocerat + substantivden/det/de framprovocerade + substantiv