SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 absolution absolutionen ab·sol·ut·ion·en substantiv [-∫o´n] ● syndaförlåtelse vanligen förmedlad genom präst JFR bikt få absolution (för något/sats) få absolution (för något) få absolution (för sats) ge (någon) absolution (för något/sats) ge (någon) absolution (för något) ge (någon) absolution (för sats) få absolution; ge absolution; först på dödsbädden fick han absolution för brottet belagt sedan 1617; av lat. absolu´tio 'frikännande', till absol´vere 'frigöra'; jfr ursprung till 1absolut!! SO Alfabetisk lista abskissa subst. 1absolut adj. 2absolut adv. absolutbelopp subst. absolutbelopp (belopp) absolution subst. absolutism subst. absolutist subst. absolutistisk adj. absolvera verb absorbent subst. Till alla ordböcker
