publicerad: 2021  
absolution absolutionen
ab·sol·ut·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
syndaförlåtelse vanligen förmedlad genom präst
JFR bikt
få absolution (för något/sats)
få absolution (för något)
få absolution (för sats)
ge (någon) absolution (för något/sats)
ge (någon) absolution (för något)
ge (någon) absolution (för sats)
få absolution; ge absolution; först på döds­bädden fick han absolution för brottet
belagt sedan 1617; av lat. absolu´tio 'fri­kännande', till absol´vere 'fri­göra'; jfr ur­sprung till 1absolut!!