publicerad: 2021  
air airen airer
substantiv
[ä´r]
1 knappast plur. an­tydd stämning
en air av mystik vid­låder alkoholen; hon hade en air av förnämitet kring sig
○ äv. uppsyn
en hög­dragen air
belagt sedan ca 1700; av franska air med samma betydelse; av grek. ae´r 'luft'
2 typ av dansvisa
○ äv. arie­artad sång
○ äv. melodisk instrumentalsats
Bachs air i G-dur
belagt sedan 1740
Ulla sjöng en liten air,
vita bröstet det svällde och lyfte hals­duken. Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51