publicerad: 2021  
anda andan
and·an
substantiv
an`da
1 förhärskande stämning
JFR moral 2
tidsanda
en anda (av något)
de diskuterade problemen i en positiv anda; andan på skolan var god; förhandlingarna fördes i en anda av sam­förstånd
när andan faller på ur­sprungligen biblisktnär man har lusthon sjunger en och annan aria i hemmet när andan faller på
samma andas barn se barn
belagt sedan 1825; urspr. böjnings­form av ande
2 (förmodad) djupare inne­börd
(i någons/någots) anda
(i någons) anda
(i någots) anda
en dikt i Tegnérs anda; efter lagens bok­stav men inte efter dess anda
belagt sedan 1814
3 i vissa ut­tryck andedräkt
hålla andan; tappa andan; kippa efter andan; dra efter andan
ge upp andan ur­sprungligen biblisktdöhans gamla mor gav upp andan i gryningen
hämta andan (till­fälligt) vila efter hård an­strängningde stannade för att hämta andan och beundra ut­sikten
med andan i halsen mycket and­fåddhon kom några minuter för sent med andan i halsen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska ande, anda; jfr ur­sprung till ande