publicerad: 2021  
anfräta anfrätte anfrätt, presens anfräter
verb
an`fräta
● vanligen perfekt particip skada genom frätning
någon/något är anfrätt (av något)
någon är anfrätt (av något)
något är anfrätt (av något)
kok­kärlen var an­frätta av rost
○ ibland bildligt vanligen perfekt particip (moraliskt) fördärvad
en an­frätt karaktär
belagt sedan 1706
anfrätaanfrätande, anfrätning