publicerad: 2021  
anföra anförde anfört, presens anför
an|­för·de
verb
an`föra
1 fungera som ledare för ordnad grupp, t.ex. militär styrka, procession el. kör; vanligen på ett synligt sätt
SE anförande 2 JFR 1leda 3, styra 2
anförare
någon anför någon/något
någon anför någon
någon anför något
radio­symfonikerna, an­förda av en kinesisk gästdirigent
belagt sedan 1559; av tyska anführen 'föra fram; kommendera; citera'
2 fram­hålla som argument
SE anförande 1 JFR 2andra
någon anför något (mot någon/något)
någon anför något (mot någon)
någon anför något (mot något)
någon anför något (till något) någon anför sats
an­föra något till sitt försvar; an­föra något som exempel
○ äv. citera
på nyss an­förda ställe
belagt sedan 1657