publicerad: 2021  
anta antog antagit antagen antagna, presens antar
även åld.
antaga antog antagit antagen antagna, presens antager
an|­tag·it
verb
an`ta el. an`taga
1 (formellt) ta emot någon, särsk. till utbildnings­program eller dylikt
JFR godta
antagning
någon antar någon/något (som någon)
någon antar någon (som någon)
någon antar något (som någon)
någon antar någon/något (till någon/något)
någon antar någon (till någon)
någon antar någon (till något)
någon antar något (till någon)
någon antar något (till något)
hon blev an­tagen till psykolog­programmet
○ äv. acceptera för visst syfte
an­ta en ut­maning; an­ta ett erbjudande; kommun­styrelsen har an­tagit en ny detaljplan för om­rådet
○ spec. med av­seende på namn
Saulus an­tog namnet Paulus; kungen reste under an­taget namn
belagt sedan 1620; efter lågtyska annemen, tyska annehmen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1anamma!!, ta
2 över­gå till att ha
någon/något antar något
någon antar något
något antar något
gardinen hade an­tagit en gul­aktig färg­ton
belagt sedan 1796
3 hålla för sant eller sanno­likt på grund av något resonemang som ut­går från kända fakta
JFR gissa 1, 2tro 1,2
antagande
någon antar sats
hon an­tog att motor­stoppet berodde på ett elektriskt fel
○ sär­skilt med av­seende på fram­tida el. tänkta förhållanden sär­skilt i matematiska samman­hang välja som (logisk) utgångs­punkt för resonemang, avancerad ut­räkning eller dylikt
an­ta att det regnar i morgon, vad gör vi då?; an­tag att den längre sträckan är x meter
○ ibland mycket försvagat förmoda
jag an­tar att du har rätt
belagt sedan 1768