publicerad: 2021  
appell appellen appeller
ap·pell·en
substantiv
appell´
1 bön om väl­villigt agerande ofta av formell el. hög­tidlig karaktär
fredsappell
en appell (till någon/något) (om något/att+verb/sats)
en appell (till någon) (om något)
en appell (till någon) (om sats)
en appell (till någon) (om att+verb)
en appell (till något) (om något)
en appell (till något) (om sats)
en appell (till något) (om att+verb)
fredsorganisationen riktade en lidelse­full appell till de församlade politikerna
○ spec. juridik fram­ställan om omprövning (in­för högre rätt) av visst ärende
en appell till högre instans; juryns beslut är utan appell
belagt sedan 1892; till appellera
2 en tävlings­klass för hundar där hundens förmåga att lyda förarens kommando testas
belagt sedan 1776