publicerad: 2021  
attribut attributet, plural attribut, bestämd plural attributen
at·trib·ut·et
substantiv
attribu´t
1 ut­märkande egenskap eller till­behör till den an­givna före­teelsen
JFR epitet 1
ett attribut (till någon/något)
ett attribut (till någon)
ett attribut (till något)
en fram­ställning av döden med dess obligatoriska attribut, lien; han är ut­rustad med ett starkt psyke, ett av topp­idrottarens viktigaste attribut
○ spec. äv. föränderlig egenskap eller känne­tecken in­om data­teknik t.ex. en variabel
belagt sedan 1791; av lat. attribu´tum med samma betydelse, till ad´ 'till' och tribu´ere '(till)dela'; jfr ur­sprung till tribut
2 sats­del som ut­gör bestämning till ett substantiv el. liknande ord, t.ex. ett pronomen
JFR apposition, epitet 2
adjektivattribut; genitivattribut
i frasen "en liten flicka" är "liten" attribut
belagt sedan 1825