publicerad: 2021  
avbruten avbrutet avbrutna
adjektiv
a`vbruten
1 som har brutits av
SE bryta av 1 JFR knäcka 1
av­brutna grenar
belagt sedan 1905
2 som (hastigt) har upp­hört eller av­slutats
SE avbryta
oavbruten
av­brutna förhandlingar; av­brutna studier; ett av­brutet sam­lag
○ spec. äv. om tal
JFR infalla 2
han försökte säga sin mening men blev ideligen av­bruten
belagt sedan 1828