publicerad: 2021  
1befara befarade befarat
verb
befa´ra
● med olust eller fruktan förut­se någon oönskad ut­veckling
någon befarar något/sats
någon befarar något
någon befarar sats
man befarar en ökning av arbets­lösheten
○ ibland äv. i fråga om redan in­träffad (förmodad) händelse eller dylikt
mannen befaras ha drunknat
belagt sedan 1627; av lågtyska sik bevaren med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1fara!!
befarabefarande
2befara befor befarit befaren befarna, presens befar
verb
befa´ra
● trafikera vägar, hav etc.
någon/något befar något
någon befar något
något befar något
befara kusten
belagt sedan 1790
befarabefarande