publicerad: 2021  
belåtenhet belåtenheten
be·låt·en·het·en
substantiv
belå´tenhet
● det att vara belåten
JFR tillfredsställelse 1
belåtenhet (med/över någon/något/att+verb/sats)
belåtenhet (med någon)
belåtenhet (med något)
belåtenhet (med sats)
belåtenhet (med att+verb)
belåtenhet (över någon)
belåtenhet (över något)
belåtenhet (över sats)
belåtenhet (över att+verb)
hon ut­talade sin belåtenhet med resultatet
○ äv. försvagat
provet ut­föll till belåtenhet
belagt sedan 1839