SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 benediktin benediktinen benediktiner bene·dikt·in·en substantiv benedikti´n ● munk som tillhör benediktinorden belagt sedan 1744; till Benedikt av Nursia, namn på grundaren av klostret Monte Cassino (500-talet) SO Alfabetisk lista benbildning subst. benbrott subst. benbrott (ben) benbrott (brott) benchmarking subst. benediktin subst. benediktinerkloster subst. benediktinerorden subst. benediktinkloster subst. benediktinorden subst. beneficium subst. Till alla ordböcker