publicerad: 2021  
beröm berömmet
be·römm·et
substantiv
beröm´
positivt ut­låtande om någon prestation
SYN. lovord MOTSATS klander 1
självberöm
beröm (för något/att+verb/sats)
beröm (för något)
beröm (för sats)
beröm (för att+verb)
han fick beröm för sin in­sats; hennes in­satser förtjänar högt beröm; en lärare som sällan slösar med berömmet
spec. i äldre betygs­system
med beröm god­känd, dvs. AB
belagt sedan ca 1650; till berömma