publicerad: 2021  
besätta besatte besatt, presens besätter
verb
besätt´a
1 sätta sig i läge att militärt kontrollera något (främmande) om­råde etc., med trupper
JFR besitta, ockupera
någon besätter något (med någon)
åtta strids­vagnar besatte premiär­ministerns regeringsbyggnad; militären har besatt alla viktigare städer in­för presidentvalet
belagt sedan 1439 (Åbo domkyrkas Svartbok); fornsvenska besätia; av lågtyska besetten med samma betydelse; jfr ur­sprung till besatt
2 förse (tjänst eller upp­drag) med inne­havare särsk. med av­seende på offentlig tjänst
någon besätter något (med någon)
tjänsten har än­nu inte besatts
○ äv. med av­seende på till­fälligare upp­drag
rollbesätta
regissören besatte rollen som Ofelia med en debutant
belagt sedan 1546
3 hålla (plats eller dylikt) upp­tagen
någon besätter något
alla fönster­platserna var redan besatta
belagt sedan 1720
4 vanligen perfekt particip förse med extra till­skott i prydande el. förbättrande syfte
något är besatt (med något) (av någon)
en ring besatt med en solitär briljant
○ äv. i fråga om ut­växter etc. på naturföreteelser
stjälken var besatt med taggar
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
besättabesättande, besättning