publicerad: 2021  
1beta betade betat
verb
be`ta
1 äta gräs eller löv el. andra växt­delar; särsk. om boskap
djur betar (något)
fåren betade vid dikes­kanten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska beta; bildn. till 1bita 1, med urspr. bet. 'komma någon att bita'
2 föra (boskap) på bete
någon betar djur
säterjäntan betade sina kor i fjället
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
3 skydda (ut­säde eller dylikt) genom kemisk behandling
någon betar något (med något) (mot något)
ut­säde betas inte längre med kvick­silver­preparat
äv. i fråga om varm­vatten­behandling med liknande funktion
belagt sedan 1860; se ur­sprung till 1beta 4
4 kemiskt för­bereda (ytan hos) något material för att göra det mot­tagligt för huvud­behandlingen
någon betar något (med/i något)
någon betar något (i något)
någon betar något (med något)
före galvanisering måste stål­ytan betas; tyget betas före färgning, så att det kan binda färg­ämnet
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska beta; urspr. 'få något att bita sig in i (något)' och av samma urspr. som 1beta 1; besläktat med betsa
5 förse (fälla, kork eller dylikt) med bete
någon betar något (med något)
rått­fällan betas med en bit ost
belagt sedan 1778; till 1bete 2
6 var­dagligt straffa ett bridge­kontrakt eller dylikt
någon betar något
genom att saka hjärterkung betade Öst kontraktet
belagt sedan 1951; till 1bet 2
betabetande, betning
2beta betog betagit, presens betar
även åld.
betaga betog betagit, presens betager
be·tag·it
verb
[-ta´-]
1 mindre brukligt få (någon) att förlora
någon/något betar någon något
någon betar någon något
något betar någon något
publikens miss­nöje betog honom lusten att fort­sätta
belagt sedan 1434 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska betaka; efter lågtyska benemen med samma betydelse, till nemen 'ta'
2 mindre brukligt förtjusa på oemotståndligt sätt
någon/något betar någon
någon betar någon
något betar någon
hennes charm betog honom helt
ibland äv. överväldiga
en oerhörd skräck betog honom
belagt sedan ca 1620
3beta betan betor
bet·an
substantiv
be`ta
1 ofta i sammansättn. typ av växt med starkt förtjockad, närings­rik rot som ger födo­ämnen av olika slag
JFR mangold
foderbeta; gulbeta; polkabeta; rödbeta; sockerbeta
sär­skilt (som kort­form) sockerbeta
betplockningskampanj
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); fornsvenska beta; av lat. be´ta med samma betydelse
2 mindre brukligt (mat)bit
en beta bröd
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska biti, bethe; gemensamt germanskt ord, eg. 'det av­bitna'; till 1bita!!
3 i vissa ut­tryck och sammansättn. smärtsam erfarenhet
efter den betan tog han det försiktigare i fort­sättningen
belagt sedan 1769
4beta betat, plural betan el. beta
bet·at
substantiv
be´ta
andra bok­staven i det grekiska alfabetet särsk. som beteckning på den andra i ordningen i vetenskapliga samman­hang
belagt sedan 1779; av lat., grek. be´ta