publicerad: 2021
bikt
bikten bikter
bikt·en
substantiv
●
enskild bekännelse av synder inför präst förenad med syndaförlåtelse
JFR
absolution
avlägga bikt; biktens hemlighet får inte yppas
○
ofta bildligt
hänsynslöst öppenhjärtig självbekännelse
hennes nya självbiografiska roman är en enda lång bikt
belagt sedan 1734;
av lågtyska bicht(e) 'bekännelse'