publicerad: 2021  
bitter bittert bittra
bittr·are
adjektiv
bitt´er
1 som smakar beskt och skarpt och ibland obehagligt
bittermandel; bittersalt
bitter (att+verb)
bitter choklad; havsvatten ger en bitter efter­smak
○ äv. bildligt i fråga om andra skarpa förnimmelser
det var bittert kallt (adverbial)
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska biter, bitter, beter 'bitande, skarp; arg­sint'; av samma urspr. som 1besk!!, 1bita!!
2 som upp­lever ned­stämda eller hatiska känslor över vissa miss­räkningar eller dylikt
bitter (på/mot någon/något)
bitter (mot någon)
bitter (mot något)
bitter (på någon)
bitter (på något)
bitter (över något/att+verb/sats)
bitter (över något)
bitter (över sats)
bitter (över att+verb)
gråta bittert (adverbial); på sin ålderdom blev han allt­mer bitter och isolerad; hon var bitter över gamla oförrätter
○ äv. om handling och dylikt
ett bittert leende
○ äv. själsligt smärtsam
de kämpade till det bittra slutet
belagt sedan 1541
3 som känne­tecknas av oförsonlighet om mot­sättning el. om part(er) i den
bittra strider; de forna vännerna blev med åren bittra fiender; en bitter makt­kamp om partiledar­posten
belagt sedan 1526