publicerad: 2021  
1black blacken blackar
black·en
substantiv
● i vissa ut­tryck hämmande faktor
en black om foten ett svårt hinderen av grundprinciperna i unionen är att olika kulturer ut­gör en rikedom och inte en black om foten
belagt sedan 1508 (brev från slottsfogden i Åbo Josef Pedersson till Svante Nilsson (Grönblad)); 1849 i bildlig bemärkelse; fornsvenska blak 'träkloss' (för att hindra hästar och fångar att av­vika)
2black blackt blacka
adjektiv
● som har ljus och föga ut­präglad färg som ofta verkar ur­blekt; särsk. om hästar
brunblack; musblack; rödblack
○ äv. i fråga om andra sinnes­intryck intetsägande
kaffet var blackt
belagt sedan 1292 (testamente upprättat av Karl Gustavsson till förmån för bl.a. Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska blakker; nord. mot­svarighet till tyska blank; jfr ur­sprung till blank, blek