publicerad: 2021
blindering
blinderingen blinderingar
blind·er·ing·en
substantiv
1
plan, grund fördjupning i muryta vanligen målad el. vitrappad
medeltida tegelarkitektur utsmyckades ofta med blinderingar
belagt sedan 1896;
till
blindera
2
täckt eldställning eller skyddsrum varifrån eld kan avges
○
äv.
skyddsgrav för markörer på en skjutbana
belagt sedan 1839;
till
blindera