SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹brant neutrum brant, bestämd form och plural branta

adjektiv

● som sluttar kraftigt om (sida på) berg, kulle eller dylikt

tvärbrant

en brant uppförs­backe; de branta klipp­väggarna; pisten var fruktans­värt brant på sina ställen

○ äv. om mot­svarande rörelse­kurva eller dylikt

branta klättringar; planet steg brant (adverbial)

○ äv. bildligt

den brant stigande kostnads­kurvan (adverbial); hans form­kurva vände brant upp­åt strax före OS (adverbial)

belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska branter; gemensamt germanskt ord, besläktat med brink

²brant branten branter

brant·en

substantiv

● starkt sluttande sida av mark­formation

JFR ¹stup

förkastningsbrant; klippbrant; ravinbrant; strandbrant

de åkte kana ut­för branten

stå på ruinens brant vara nära (ekonomiskt eller psykiskt) samman­brotten oväntad ut­gift kan vara ett hårt slag för den som redan står på ruinens brant

belagt sedan 1587; se ur­sprung till 1brant!!

SO

Alfabetisk lista

  branschråd subst.
  branschstruktur (bransch)
  branschvana subst.
  branschvana (vana)
1brant adj.
2brant subst.
  brasa subst.
  brasafton subst.
  brasilian subst.
  brasilianare subst.
  brasiliansk adj.

  Till   alla ordböcker