publicerad: 2021  
bråd brått bråda
adjektiv
1 som kräver eller ger upp­hov till snabb handling ofta med in­slag av jäkt
det är bråda dagar nu i slutet av terminen
○ ofta med syftning på viss person
JFR bråttom
hon fick brått att ge sig där­ifrån
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska braþer, urspr. 'het'; besläktat med tyska braten 'steka'; jfr ur­sprung till villebråd
2 hastigt påkommande
deras kärleks­affär fick ett brått slut
○ spec. i ett fast ut­tryck
ond bråd död
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen