publicerad: 2021  
1bölja böljade böljat
verb
böl`ja
● röra sig långsamt och rytmiskt fram och till­baka som vågor
något böljar
de böljande vetefälten; det tunna klännings­tyget böljade kring hennes kropp
○ äv. om något eg. orörligt ge in­tryck av långsam och rytmisk rörelse
hans blonda, böljande hår; böljande jugend­slingor
○ äv. bildligt
diskussionen böljade fram och till­baka
belagt sedan 1794; till 2bölja
böljaböljande
2bölja böljan böljor
bölj·an
substantiv
böl`ja
● (rundad) våg
SE 1våg
Skagerraks salta böljor
○ ibland med tanke på sjö el. hav
han drog upp en gädda ur böljan; en segeltur på böljan den blå
○ äv. bildligt i ut­tryck för växlings­rikt skeende
hennes skådespelar­karriär har gått i böljor
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska bylghia, bölghia; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt svällande'; besläktat med bolster, bula, böld m.fl.