SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ensamseglare [en`-äv.e`n-] substantiv ~n äv. vard. ensamseglarn, plur. ~, best. plur. ensamseglarna en·sam|­segl·ar·enperson som seglar ensam vanligen över större havs­område sjö.yrk.en ensamseglare mitt ute på Atlantensedan 1968