publicerad: 2021
durka
durkade durkat
verb
●
försöka kasta av ryttare varvid huvudet böjs nedåt och ryggen i båge uppåt, med åtföljande språng el. kast; om häst
djur durkar
hästen durkade
○
äv.
något ålderdomligt
skena
belagt sedan 1839;
till tyska durch 'igenom'; jfr tyska durchgehen '(att) skena'
durkadurkande