publicerad: 2021  
dyr dyrt dyra
adjektiv
1 som kostar mycket i förhållande till något normalpris
JFR kostsam
dyr (för någon) (att+verb)
en dyr bil; en dyr vinterkappa
○ äv. absolut som har ett högt pris
en dyr kristallvas
○ ibland äv. om person, butik eller dylikt som tar mycket betalt
en dyr affär; dyra musiker
○ ibland skämtsamt
de har två ton­åringar som är dyra i drift
○ äv. bildligt i ut­tryck för stor upp­offring, kamp­vilja eller dylikt
det blev en dyr läxa; han förlorade till slut, men han sålde sig dyrt (adverbial); hon fick dyrt betala sitt slarv (adverbial)
för dyra pengar se peng
stå någon dyrt få svåra efter­verkningar för någonkrog­ägarna måste bli med­vetna om att det kan stå dem dyrt att diskriminera gäster
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform turum (dat.), fornsvenska dyr; gemensamt germanskt ord av okänt urspr.
2 något ålderdomligt högt värderad i annat av­seende än pris­mässigt
JFR kär 2
dyre broder; familjebibeln – en dyr klenod
belagt sedan 1000-talet runsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)
3 ålderdomligt högtidlig
han svor en dyr ed att hämnas; han lovade dyrt och heligt att inte ge upp (adverbial)
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)