publicerad: 2021  
faktum faktum el. faktumet, plural fakta el. faktum, bestämd plural fakta el. faktumen
substantiv
fak`tum
● sak­förhållande som inte kan bestridas
JFR 1data
det faktum (sats)
fakta (om något/sats)
fakta (om något)
fakta (om sats)
ett obestridligt faktum; konstatera faktum; pensions­nivåerna på­verkas av det faktum att medel­livslängden ökar; att jorden är rund är ett faktum
○ i plur. ofta i mots. till tyckanden
bevisfakta
kalla fakta; fakta och syn­punkter; in­se fakta
○ ibland äv. för att under­stryka att något är oåterkalleligt eller dylikt
om­byggnaden är nu ett faktum; ställas in­för full­bordat faktum
○ äv. för att an­tyda att något är viktigt, anmärknings­värt, förvånande eller dylikt i vissa ut­tryck
han har visserligen inte spelat sär­skilt bra, men faktum är att han har vunnit åtta av sina tio senaste matcher; man kan kritisera boken, men faktum kvar­står: det är den hit­tills bästa biografin över den om­diskuterade stats­ministern
alla fakta på bordet allt som har betydelse öppet redo­visatse till att ha alla fakta på bordet innan du skriver på några papper
fakta i målet sär­skilt juridik men äv. all­männareviktiga sak­förhållanden i samman­hangetalla fakta i målet talar för ett god­kännande av freds­avtalet
belagt sedan ca 1755; av lat. fac´tum 'ngt gjort, färdigt, verkligt', till fac´ere 'göra'; jfr ur­sprung till facit, faktisk