publicerad: 2021
1fela
felan felor
fel·an
substantiv
●
ålderdomligt, skämtsamt
fiol
han gned på sin fela
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); 1639 i sin nuv. form;
fornsvenska fiþla; av lågtyska vedele (tyska Fiedel); av medeltidslat. vit´ala (den vandrande spelmannens stråkinstrument under tidig medeltid)
2fela
felade felat
fel·ar
verb
1
göra sig skyldig till fel spec. om tävlingshäst
SE
1fel 2
felande
någon/något felar (mot någon/något)
någon felar (mot någon)
någon felar (mot något)
något felar (mot någon)
något felar (mot något)
favoriten felade redan i starten
○
särskilt i fråga om uppträdande
synda
att fela är mänskligt
belagt sedan 1507 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe));
fornsvenska fela; av lågtyska feilen, felen 'slå fel'; se ursprung till
1fel!!