publicerad: 2021  
framfara framfor framfarit framfaren framfarna, presens framfar
fram|­far·it
verb
fram`fara
hög­tidligt vanligen perfekt particip passera om tid
något är framfaret
fram­farna år; natten har fram­farit
i perfekt particip äv. om personer hädangången
någon är framfaren
fram­farna släkten
belagt sedan 1383 (öppet brev utfärdat av Elin Ragvaldsdotter med gåva till prästbordet i östgötska Asby (Rääf)); fornsvenska framfara