publicerad: 2021  
föreligga förelåg förelegat, presens föreligger
före|­ligg·er
verb
`religga
finnas att få
något föreligger
av­handlingen före­ligger nu i tryck
äv. all­männare vara för­handen
inget brott verkade före­ligga
i presens particip ofta med funktion av ett slags pron. formellt denna, detta
i före­liggande fall; före­liggande volym inne­håller artiklar av fem olika skribenter
belagt sedan ca 1820; eg. 'ligga fram­för'