publicerad: 2021  
förfära förfärade förfärat
verb
förfä´ra
● ofta perfekt particip orsaka stort, skräck­blandat obehag hos
JFR förskräcka, skrämma
någon/något förfärar någon (med något/att+verb)
någon förfärar någon (med något)
någon förfärar någon (med att+verb)
något förfärar någon (med något)
något förfärar någon (med att+verb)
en förfärad min; de blev förfärade över råheten i miss­handeln; han förfärade hela församlingen med sina svordomar
○ äv. i mer förstärkande ut­tryck vanligen presens particip
något är förfärande
i förfärande stor ut­sträckning; fram­stå med förfärande tydlighet; närma sig med förfärande fart
belagt sedan 1457 (Namnlös och Valentin); fornsvenska forfära; av lågtyska vorveren med samma betydelse, till vare 'fara; fruktan'