publicerad: 2021  
förfölja förföljde förföljt, presens förföljer
verb
förföl´ja
följa efter (någon eller något) i syfte att skada t.ex. för att spionera, fånga el. döda
någon/något förföljer någon/något
någon förföljer någon
någon förföljer något
något förföljer någon
något förföljer något
polisen förföljde bankrånarna; hon trodde hon var förföljd och såg sig oroligt om­kring
äv. bildligt ständigt ut­sätta för obehag
olik­tänkande förföljdes både i öst och väst; han förföljs ständigt av de hemska minnena; laget är förföljt av otur
belagt sedan 1529; jfr fornsvenska forfylghia 'bevisa sin rätt; rätta sig efter'
förföljaförföljande, förföljelse