publicerad: 2021
förnimma
förnam förnummit förnummen förnumna, presens förnimmer
verb
●
svagt uppfatta med (något av) sinnena vanligen på obestämt sätt el. med känsel-, smak- el. luktsinnet
någon förnimmer något/sats
någon förnimmer något
någon förnimmer sats
hon förnam doften av fint linne; han förnam en flyktig beröring
○
äv. mer abstrakt
märka el. vagt förstå eller dylikt
folk började förnimma verkningarna av krisen
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander);
fornsvenska fornima; efter lågtyska fornemen med samma betydelse, med anslutning till fornsvenska nima 'ta, fatta'; jfr ursprung till
förnuft,
förnumstig,
förnäm