publicerad: 2021  
förvirra förvirrade förvirrat
verb
förvirr´a
● ofta perfekt particip skapa tanke­mässig oreda hos person, så att omdömes­förmågan starkt försämras
JFR konfundera
någon/något förvirrar någon (med något/att+verb/sats)
någon förvirrar någon (med något)
någon förvirrar någon (med sats)
någon förvirrar någon (med att+verb)
något förvirrar någon (med något)
något förvirrar någon (med sats)
något förvirrar någon (med att+verb)
han förvirrade dem med sina motsägelse­fulla resonemang
○ äv. med konstruktions­växling i ett ut­tryck röra ihop
något förvirrar något (för någon)
"förklaringen" närmast förvirrade begreppen för dem
belagt sedan 1648; av tyska verwirren med samma betydelse; nära besläktat med virrig
förvirraförvirrande, förvirring