publicerad: 2021  
1gälla gällde gällt, presens gäller
gäll·er
verb
gäll`a
1 vanligen i opersonlig konstruktion vara fråga om något som fram­går av samman­hanget
gällande
det/något gäller någon/något/att+verb
något gäller någon
något gäller något
något gäller att+verb
det gäller någon
det gäller något
det gäller att+verb
hon var all­tid på sin vakt när det gällde barnens hälsa; de sprang som om det gällde livet; vad gäller saken?
ibland med bi­betydelse av krav eller dylikt
här gällde det att handla snabbt; det gällde att bli bäst
göra sig gällande börja märkasnervositeten gjorde sig gällande – pulsen ökade och han svettades i hand­flatorna
nu gäller det! nu kommer av­görandet att skevinner vi den här matchen går vi till final, så nu gäller det!
när det (väl) gäller i av­görande eller kritisk situationnär det väl gäller ställer hennes syskon all­tid upp
vad gäller någon/något beträffande någon/någotbyggnadens karaktär ska bevaras vad gäller allt från färg­sättning till material
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska giälla, eg. samma ord som gälda; ev. på­verkat av lågtyska gelden 'vara giltig; an­gå'
2 ha giltighet i visst samman­hang, under viss tid eller dylikt
gällande
något gäller (något)
gällande lag; gällande bestämmelser; kör­förbudet gällde inte nytto­trafiken; biljetten gäller i två månader
äv. i fråga om giltighet vid ut­byte av något slag vara värd
något gäller (för/till/som något)
något gäller (för något)
något gäller (som något)
något gäller (till något)
silver­myntet gällde för en daler koppar­mynt
äv. var­dagligt bedömas mest positivt, upp­märksammas mest
något gäller (för någon)
i år är det pastell­färger som gäller
göra gällande hävdastämningen är inte så negativ som personal­chefen vill göra gällande
belagt sedan 1335 stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)
3 an­ses
någon gäller för (att vara) någon/något
någon gäller för (att_vara) någon
någon gäller för (att_vara) något
hon gäller för (att vara) opera­världens drottning
belagt sedan 1830
2gälla gällade el. gällde, gällat el. gällt, presens gäller
verb
gäll`a
ålderdomligt kastrera (hus)djur
någon gäller djur
tupparna gällades för att bli fetare och mer väl­smakande
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska gälda, gälla; nord. ord, bildat till 1gall!!
gällagällande, gällning