publicerad: 2021  
hinna med hann hunnit, presens hinner
hinn·er med
verb
hinna me´d
● ha till­räckligt med tid för
någon hinner med (något/att+verb)
någon hinner med (något)
någon hinner med (att+verb)
hur hinner hon med all­ting?; de hann nätt och jämnt med tåget
○ äv. i absolut konstruktion
gå lite långsammare, jag hinner inte med
belagt sedan 1690