publicerad: 2021  
1hjälp hjälpen hjälpar
hjälp·en
substantiv
1 knappast plur. med­verkan som väsentligt bi­drar till att något kan ut­föras oftast om fri­villig, oorganiserad med­verkan; särsk. i fråga om person men äv. i fråga om verk­tyg och dylikt
god hjälp; dålig hjälp; begära hjälp; be om hjälp; ropa på hjälp
hjälp (till/åt någon)
hjälp (till någon)
hjälp (åt någon)
hjälp (mot någon/något)
hjälp (mot någon)
hjälp (mot något)
(vara) till hjälp (för någon) (vara) någon till hjälp
få hjälp och stöd; få hjälp med läxorna; tack för hjälpen!; med Guds hjälp; släkt­forskning med datorns hjälp; med två andra båt­ägares hjälp lyckades de dra upp båten; det är roligt att kunna vara till hjälp; han har god hjälp av sin kraftiga kropps­byggnad; en figur som kan ritas med hjälp av en­bart passare och linjal
äv. om med­verkan som bi­drar till att förhindra el. av­hjälpa negativ ut­veckling
hjälpbehövande
hjälp till jord­bävningens offer; hjälp i sjö­nöd; stöd och hjälp i prövningens stund
äv. konkretare om ekonomiska bi­drag, bote­medel eller dylikt
gå till social­byrån och begära hjälp; mot den sjukdomen finns ingen hjälp
första hjälpen enkla men nöd­vändiga sjuk­vårds­åtgärderomedelbart efter olycks­fall eller dylikt: läkare fanns omedelbart på plats och gav första hjälpen men hennes liv gick inte att rädda
hjälp till själv­hjälp (praktisk) hjälp i så­dan ut­sträckning att den hjälpbehövande så småningom kan ta hand om sig själv
när nöden är som störst är hjälpen som närmast se nöd
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hiälp; till hjälpa
2 person(er) som bi­träder med något (enklare) arbete vanligen mot betalning
extrahjälp; hemhjälp; läxhjälp; skrivhjälp; städhjälp; trädgårdshjälp
har inte hjälpen kommit än­nu?
belagt sedan 1541
2hjälp hjälpen hjälper
hjälp·en
substantiv
medel som ryttare, kusk eller dressör an­vänder för att på­verka hästen dvs. skänklar, tygel, tömmar, röst etc.
galopphjälp; säteshjälp; vikthjälp
belagt sedan 1740; se ur­sprung till 1hjälp!!