publicerad: 2021
holk
holken holkar
holk·en
substantiv
[hål´k] 
1
konstgjort bo för hålbyggande (små)fåglar t.ex. i form av en hopspikad liten täckt låda el. ett urholkat stycke av en trädstam med ingångshål
JFR
rede 1
en holk bör sitta i lä och gärna vara riktad åt söder
○
äv. något utvidgat
fjärilsholk; fladdermusholk; humleholk
belagt sedan 1835;
jfr fornsvenska holker 'urholkat föremål'; bildn. till
hål
2
krans av fjällika högblad runt blomkorg hos vissa växter
SYN.
blomholk
holkfjäll
belagt sedan 1832
3
historiskt
typ av större handelsfartyg under medeltiden
○
äv. om gammalt, uttjänt fartyg, t.ex. anv. som förrådsfartyg
ålderdomligt
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan);
fornsvenska holker; av lågtyska holk 'större lastskepp'; trol. identiskt med
holk 1
Tjo, vad det var livat i holken i lördags.
Titel på sång av Povel Ramel (1948)
