publicerad: 2021
hulling
hullingen hullingar
hull·ing·en
substantiv
●
liten utåtböjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun avsedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in
○
äv. om liknande, naturlig bildning på djur
fästingen har en massa hullingar på sin sugapparat
belagt sedan ca 1585;
svenskt ord, trol. urspr. sammansatt av
hull och en motsvarighet till isl. angi 'tagg; gadd'