publicerad: 2021  
hum ingen böjning, neutrum el. utrum
substantiv
hum´
● första över­siktlig kännedom om visst om­råde, visst förhållande eller dylikt
JFR aning 2
(ha) hum om någon/något/sats
(ha) hum om någon
(ha) hum om något
(ha) hum om sats
han hade inte minsta hum om saken; hon ville åt­minstone få ett hum om hur maskinen fungerade
belagt sedan 1689; till fornsvenska humi 'dunkel före­ställning; miss­tanke'