publicerad: 2021  
humör humöret, plural humör, bestämd plural humören
hum·ör·et
substantiv
humö´r
● sällan plur. sinnes­stämning som betingas av (mer till­fälliga) yttre om­ständigheter
JFR lynne
lekhumör; morgonhumör; solskenshumör; stridshumör
(på) humör
ett glatt humör; hålla humöret uppe; han blev på dåligt humör när apparaten inte fungerade
○ ibland om visst slag av sinnes­stämning, spec. glad, harmonisk sinnes­stämning särsk. i ut­tryck för brist på detta
förlora humöret; vara ur humör
○ spec. äv. i ut­tryck för irriterad sinnes­stämning
fatta humör
○ ibland mer neutralt (men med an­tydan om gott/dåligt humör)
han kan vara väldigt under­hållande om han är på det humöret
○ äv. som karaktärs­drag det att lätt bli arg eller irriterad
hon har humör den flickan!
belagt sedan 1629; av franska humeur med samma betydelse; av lat. hu´mor, se ur­sprung till humor