publicerad: 2021  
hut ingen böjning, utrum
substantiv
● (känsla av) respekt för normer, över­ordnade personer och dylikt; särsk. i ut­tryck för tillrätta­visning av barn och ungdomar
har du ingen hut i kroppen?
○ äv. förmåga att känna skam över fel­aktigt beteende eller dylikt
han hade till­räckligt med hut i sig för att inte försöka försvara sitt handlande
hut går hem den som tillrätta­visar någon kan själv bli åt­hutadhon försökte vara mild i sin kritik efter­som hon varit med om att hut går hem
lära någon (att) veta hut lära någon ha känsla för vad som är passande och tillåtetartikeln handlade om huru­vida det är föräldrarna eller skolan som ska lära eleverna veta hut
vet hut! skäms!vet hut, ungar, sluta bråka nu!
belagt sedan 1645; sv. dial. hut, urspr. ljud­härmande ut­rop till hundar