publicerad: 2021  
hänrycka hänryckte hänryckt, presens hänrycker
verb
hä`nrycka
● väcka (plötslig och) oemotståndlig förtjusning hos någon, så att andra känslor helt trängs undan
SE hänryckning JFR hänföra 2
något hänrycker någon
hans flammande appell hän­ryckte folk­massan
belagt sedan 1790
hänryckahänryckande