publicerad: 2021  
hänryckning hän­ryckningen
hän|­ryck·ning·en
substantiv
hä`nryckning
● (till­stånd av) oemotståndlig förtjusning och ofta njutning
JFR trans
hänryckning (över någon/något/att+verb/sats)
hänryckning (över någon)
hänryckning (över något)
hänryckning (över sats)
hänryckning (över att+verb)
de dansade i vild hän­ryckning; de skrek rakt ut i hän­ryckning över det oväntade priset
○ spec. i religiösa samman­hang
pingsten, hän­ryckningens tid
belagt sedan 1792
Pingst, hän­ryckningens dag, var inne.
Esaias Tegnér, Nattvards­barnen (1820)