publicerad: 2021
hänryckning
hänryckningen
hän|ryck·ning·en
substantiv
●
(tillstånd av) oemotståndlig förtjusning och ofta njutning
JFR
trans
hänryckning (över någon/något/att+verb/sats)
hänryckning (över någon)
hänryckning (över något)
hänryckning (över sats)
hänryckning (över att+verb)
de dansade i vild hänryckning; de skrek rakt ut i hänryckning över det oväntade priset
○
spec. i religiösa sammanhang
pingsten, hänryckningens tid
belagt sedan 1792
Pingst, hänryckningens dag, var inne.
Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen (1820)
Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen (1820)