SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1flotta [flåt`a] substantiv ~n flottor flott·anenhet som ut­gör samman­fattningen av ett större an­tal far­tyg särsk. om ett lands samtliga sjö­stridskrafter el. naturlig del av dem mil.sjö.armén, flyget och flottansjunde flottanäv. om större mängd civila far­tyg, spec. om ett lands el. ett rederis samtliga handels­fartygvanligen i sammansättn. fiskeflottahandelsflottaibl. ut­vidgatbussflottavagnflottaen flotta (av ngra)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. flotha; svensk böjnings­form av lågty. vlote ’flotta; flotte’; identiskt med flotte; till flyta Engelska flottan har siktats vid Vinga, o’boy, o’boy, o’boy.Inledningsraden i sång av Lasse Dahlquist (1947)
2flotta [flåt`a] verb ~de ~t flott·artransportera (timmer e.d.) i strömmande vatten sjö.flottledflotta timmerflotta ngtsedan 1576till flotte Subst.:vbid1-151528flottande, flottning