publicerad: 2021  
ingenstans
ing·en|­stans
adverb
[iŋ`-] el. med två huvudtryck
● inte på något enda ställe
MOTSATS någonstans
han sökte men fann henne ingen­stans; ingen­stans är bi­rollerna viktigare än i den episka teatern
○ äv. med riktnings­betydelse
vi reser ingen­stans i år
○ äv. bildligt inte till något som helst resultat
han är helt omöjlig – jag kommer ingen­stans med honom
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); ca 1710 i sin nuvarande form; fornsvenska änginstads; jfr ur­sprung till ingenstädes och annanstans