publicerad: 2021
inleda
inledde inlett, presens inleder
verb
1
genomföra den första delen av någon verksamhet eller dylikt
inleda en förundersökning; inleda en konversation; inleda ett samarbete
någon inleder (något) (med något/att+verb)
någon inleder (något) (med något)
någon inleder (något) (med att+verb)
inleda förhandlingar med en motpart; dagen inleddes med en lätt frukost; fienden inledde en omfattande operation
○
spec.
hålla anförande som bildar utgångspunkt för diskussion
Debatt med deltagande av ekonomer och politiker. Finansministern inleder.
○
äv. om företeelse
utgöra början till
något inleder (något)
en kort bakgrundsteckning inleder artikeln
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska inleþa 'införa; fresta'; se ursprung till
1leda 1
2
ofta lös förbindelse, se
leda
styra i viss (ny) riktning vanligen bildligt
någon inleder någon/något (någonstans)
någon inleder någon (någonstans)
någon inleder något (någonstans)
hon försökte inleda samtalet på nya banor
belagt sedan 1430-talet
Svenska Böner från medeltiden
Inled oss icke i frestelse.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 11:4 (ur Fader vår)
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 11:4 (ur Fader vår)