publicerad: 2021  
inleda inledde inlett, presens inleder
verb
in`leda
1 genom­föra den första delen av någon verksamhet eller dylikt
MOTSATS avsluta 1 JFR börja, påbörja, starta 1
in­leda en för­undersökning; in­leda en konversation; in­leda ett sam­arbete
någon inleder (något) (med något/att+verb)
någon inleder (något) (med något)
någon inleder (något) (med att+verb)
in­leda förhandlingar med en mot­part; dagen in­leddes med en lätt frukost; fienden in­ledde en om­fattande operation
○ spec. hålla an­förande som bildar utgångs­punkt för diskussion
inledare
Debatt med del­tagande av ekonomer och politiker. Finans­ministern in­leder.
○ äv. om före­teelse ut­göra början till
något inleder (något)
en kort bak­grunds­teckning in­leder artikeln
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska inleþa 'in­föra; fresta'; se ur­sprung till 1leda 1
2 ofta lös förbindelse, se leda styra i viss (ny) riktning vanligen bildligt
någon inleder någon/något (någonstans)
någon inleder någon (någonstans)
någon inleder något (någonstans)
hon försökte in­leda sam­talet på nya banor
belagt sedan 1430-talet Svenska Böner från medeltiden
inledainledande, inledning
Inled oss icke i frestelse.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 11:4 (ur Fader vår)